”Händelserna på Skårbygränd” – en bakgrund

När hovrätten refererar till ”händelserna på Skårbygränd” är det Shamals berättelse som avses. Enligt Shamal hade han bevittnat hur Özkan och Önder bland annat hotat Radu med en pistol och ett omålat järnrör. Shamal ändrade sin berättelse flera gånger och på avgörande punkter. Bland annat blev Özkans pistol ingen pistol alls och det omålade järnröret blev en fjäderbatong. Shamal sade i det andra förhöret att det inte rådde någon tvekan om att Orhan och hans bröder Önder och Özkan var inblandade i skottlossningen i Sollentuna. Ur sammanfattningen av förhöret; ”Dels hade Radu sagt detta, dels kände Shamal igen den beigefärgade ’Canada Goose’ jacka som Özkan hade på sig någon timme tidigare vid Skårbygränd.”

Vittnesförhör och spårningar av Özkans mobiltelefon dygnen före mordet visar emellertid att Özkan var hemma hos sin flickvän Therese i Norrtälje vid tidpunkten för skjutningen i Sollentuna, vilket bekräftades av åklagaren i hovrätten. Shamal hade alltså bevisligen fel när han påstod att Özkan var med vid skottväxlingen på Malmvägen den 25 februari.

I tingsrätten kunde inte Shamal peka ut platsen för händelserna på en kartskiss över området. Han kunde inte ens peka ut vilka av de fem åtalade som var Özkan och Önder, trots att han påstod sig ha bevittnat skeendet på nära håll. I hovrätten hade Shamal ändrat sin historia på en helt avgörande punkt. Nu var det inte längre han själv som hade känt igen Özkan och Önder – nu var det Radu som hade sagt till Shamal att det var Özkan och Önder som överföll honom på Skårbygränd. Det enda vittnet till ”händelserna på Skårbygränd” ändrade alltså sin berättelse flera gånger.

Av förhörsprotokoll framgår att ingen av de övriga två personer som följde med Radu och Shamal till Sollentuna kände till ”händelserna på Skårbygränd”, trots att dessa enligt Shamal utgjorde motivet till resan.

Inte heller Ferzende Yildiz kan berätta något om ”händelserna på Skårbygränd”, när han får frågor om saken i förhör den 25 respektive den 26 mars 2002. Detta trots att han i detta skede var mycket angelägen att misstänkliggöra Özkan och Önder.

Vilka skäl kan Shamal ha haft för att vilseleda domstolarna om ”händelserna på Skårbygränd”? Några möjligheter:

1. Shamal insåg att han var inblandad i ett grovt brott i och med att han följt med sällskapet till Sollentuna där skottlossning utbröt. Det var uppenbart att han känt till att resans ändamål var våldsamt. Han behövde ett motiv som så mycket som möjligt fråntog honom själv ansvaret.

Berättelsen om ”händelserna på Skårbygränd” uppfyller detta kriterium; Shamal kände inte till några vapen, utan trodde att han följde med till Malmvägen – helt och hållet på Radus initiativ – för att de skulle ”reda ut” ett bråk. I hovrätten hävdade han till och med att Radu kom till Malmvägen obeväpnad, vilket både polis och åklagare vet är en lögn.

2. När en god vän blivit mördad är det mänskligt att man önskar att eftermälet ska bli så sympatiskt som möjligt.

3. Därtill bör den skyldige och hans omgivning få strängast tänkbara straff.

Shamals berättelse om ”händelserna på Skårbygränd” uppfyller bägge dessa kriterier: Skottlossningen i Sollentuna skedde i affekt, direkt efter ett fegt och väpnat överfall. Det fega överfallet utfördes inte främst av Orhan, som dels var för ung för att dömas till fängelse, dels ändå skulle komma att bindas vid brottet eftersom han bevisligen hade bråkat med Radu. Därför pekade Shamal ut Orhans två straffmyndiga bröder som de aktiva förövarna.

Se vidare: